Min väninnas älskade katt dog idag. En 17 år gammal kattkille som somnade in tidigt i morse. Valborg fick komma i andra hand. Jag har funnits vid hennes sida idag, tröstat och pratat minnen...
Minnerna revs upp...
Minnet av min stora kärlek som dog för 11 år sedan. Taxpojken som jag växt upp med.
Sorg är en del av vardagen för många av oss, och det får ta sin plats på bloggen när man behöver det :-)
Min stora kärlek blev 18,5 år när vi fick fatta beslutet av kärlek till honom. Beslutet att låta honom somna in. Det var för 11 år sedan. För det är precis vad det handlar om. Att se bortom sina egna känslor, egotrippar (vilja ha honom/henne kvar), att göra det rätta för sin kärlek. Att fatta beslutet av kärlek. :-)
Jag saknar fortfarande min älsklingstax som jag växt upp med, han har en speciell plats i mitt hjärta! För alltid.
Kram Helena /franska liljan
Åh så tråkigt för din väninna :(
SvaraRaderaDet är så tråkigt när man förlorar eller av någon anledning måste låta sin älskling somna in och låta dem komma till de evigt gröna ängarna.
Jag har själv varit tvungen att fatta det svåra beslutet för många år sedan då mina två hundar blev sjuka.
Än i dag kan jag fundera på om jag gjorde rätt men innerst inne vet jag med mig att jag har gjort det, men man vill ju så gärna behålla dem.
Hoppas att det går bra för din väninna och att det blir lättare med tiden.
Kram Annika